Hur vi vande oss vi nio extra minuters sömn

Väckarklockan har hängt med oss i stort sett i alla tider. Antika texter anger hur vattenur med signal kunde fungera som väckarklocka. Den första mekaniska väckarklockan lät dock vänta på sig till 1500-talet. Den fungerade så att den vid rätt tid satte igång en process med kugghjul med resultatet att en hammare slog i en klocka. Detta var dock inte vanligt då de flesta urverk var stora och oerhört dyra. Först på 1800-talet kom det en väckarklocka som kunde massproduceras. Ett sådant patent togs 1876 av Seth Thomas Clock Company.
Det skulle sedan dröja till 1950-talet innan den så välbekanta snooze-funktionen lades till. Fortfarande var det kugghjul som drev klockorna med en mekanik som sedan länge blivit standardiserad. Det slumpade sig då att det inte gick att göra en snooze-funktion som kom tio minuter efter alarmet gick. Nio eller elva minuter var alternativen.
Eftersom man på elva minuter hinner återgå till djupare sömn, valde tillverkarna att sätta snooze-tiden på nio minuter. Och så var det hela vägen fram till de digitala väckarklockorna kom – då det inte fanns några hinder att ställa in tio minuter. Annat än att folk nu vant sig vid nio minuter. Vilket resulterade i att väckarklockorna fortsattes att levereras förinställda på nio minuter.
Vissa saker vill man fortsätta ha som de är. Andra vill man förändra. Som ens elpris tillexempel. Det vill man ständigt ha lägre. Gå in på elavtal.biz. och sänk ditt elpris.

Comments are closed.